Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Häromdagen skrev jag att jag skulle tillåta mig att äta fel idag när jag helt plötsligt finner mig vara ett år äldre än igår. 41 blev jag idag – och har ätit så bedrövligt hemskt så det är vidrigt åt det. Fördelen är förstås att det var planerat och ok, eftersom jag efter idag har en plan.

I ärlighetens namn har planen förändrats. Den förändrades när jag och en av mina bästa vänner satt och vräkte i oss bullar efter att alla andra hade gått, och bubblade om allt och inget. Bland annat om sockermissbruk och hur äckliga vi kände oss. Vi bestämde oss för att köra en äggfasta nästa vecka, måndag till fredag. Personligen kommer jag att dricka mitt fette hela veckan, eftersom jag har förätit mig på ägg och mest blir äcklad av smaken. Jag åt väldigt mycket ägg förut, och till slut klarade jag inte mer. I fette gör det inget, för det smakar inte ägg. Men jag har svårt för både kokt och stekt ägg nu – så fette får det lov att bli. Men det är ok för min del.

Idag upplevde jag för övrigt ett stadie av må-dåligt som orsakade ett intag av socker redan innan folk dök upp här på kvällen. Jag skrev i ett tidigare inlägg att min pappa dött ganska nyligen (mitten av januari), och det här är min första födelsedag utan honom. Jag var väldigt ledsen i morse, och på eftermiddagen innan mina gäster dök upp hade jag en längre stund när jag var väldigt låg. Trött och ledsen – som upplagt för att äta socker. Och det gjorde jag. Och blev gladare – inte ett dugg ägnat att förvåna.

Det tänker jag dock inte analysera mer just idag. Just precis nu tänkte jag mest erkänna att jag har svullat socker och kolhydrater mest hela dagen. Den enda förklaringen är att jag fyller år och tillät mig det, eftersom jag visste att det skulle bli svårt att låta bli. Och för att jag dessutom visste att efter idag kommer rening och bättring.

Jag vet inte hur det funkar för er andra, men för mig kan en äggfasta funka bättre om jag har sockerchockat kroppen innan. Det kanske bara är jag som tror att det är så, men jag upplever det så. Om jag inte gör det, känns det inte som att det händer så mycket alls – eller i alla fall att det tar tid innan något händer. Med en sockerchock blir det en sån totalvändning att kroppen liksom hickar till i ren, skär förskräckelse.

Det som aldrig upphör att förvåna mig är hur skum man blir i kroppen efter att ha ätit större mängder socker. Jag åt kolhydrater till lunch – pommes frites, som jag inte ätit på över 1½ år. De var inte ens goda – torra och hårda. Efteråt kände jag mig däst och luftig i magen. Nu på kvällen har jag ätit alldeles för många hembakade bullar. Nu känner jag mig ganska tom och lite småhungrig, hur konstigt det än kan låta. Det enda glädjande är att jag hade den goda smaken att slänga de två sista bullarna, för jag orkar verkligen inte äta upp dem. Sockersmaken ligger som en tjock hinna i munnen.

I morgon blir det hyfsat vettig mat – sen på måndag är det äggfasta som gäller! Nästa helg blir det mat, så får vi se om jag orkar köra en vecka till med äggfasta. Den som lever får se! 🙂