Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Jag äggfastar. Jag började äggfasta igår och nu är det dag två. Jag smäller av.

Jag är fruktansvärt sugen. Småhungrig. Men mest sugen. Inte på något särskilt, egentligen. Bara sugen. Tanken på socker gör mig lite lätt illamående och jag vet inte om jag egentligen skulle vilja ha vare sig bullar, glass, semlor, choklad eller något annat av allt det jag missbrukat genom åren.

Idag har jag tvivlat. Jag har funderat på att bryta äggfastan och äta mat – bara en gång. Sen kan jag återuppta fastan. Ja, jo, tjena. Det vet vem som helst som dras med någon form av missbruk, att det funkar inte. Gör man en sån grej, oavsett om man äter bra mat eller om man äter dåligt, så är risken överhängande, extremt jävla fucking as-stor att man halkar dit igen innan man ens hunnit börja vara abstinent.

Just det här tvivlet, det här suget efter något, får mig att inse att shit, jag är något på spåren. Det senaste halvårets frossande med grädde i te, Delicatbollar, semlor, ostkaka vid ett par tillfällen… Det har verkligen förgiftat mig. Min kropp skriker just nu efter vad den tror är syre, den tror att den håller på att dö. Och visst – vill jag gå den enkla vägen kan jag givetvis ge efter och äta något. Men eftersom jag nu har bestämt mig för att göra den här äggfastan som någon form av avgiftning, vill jag helst ta mig igenom de här fem dagarna. Än så länge är det mest jobbigt. Och just därför – desto mer nödvändigt.

Tidigare när jag äggfastat har det varit som ett led i mitt LCHF-ätande – för att boosta viktnedgång och så vidare. Så gör jag det inte den här gången. Till att börja med äter jag ingen mat, utan håller mig till mitt fette (ägglatte på te). Jag gör det dessutom för att neutralisera mina smaklökar; vet inte hur annars jag ska beskriva det. Ta bort så många smaktriggers som möjligt, liksom.

Att äggfasta har många fördelar. Framför allt om man är så bekväm/lat som jag är. Det går inte åt särskilt mycket i köket, vare sig av matvaror eller prylar. Man behöver ägg, smör och eventuellt kokosolja om man gillar det. En stavmixer (eller elvisp, men det är inget jag rekommenderar) med en dunk eller skål att mixa i, samt en kopp att dricka ur. Man behöver heller aldrig lägga någon energi på att fundera över vad man ska äta. Är man lagd åt matplaneringshållet med veckoscheman och sånt blir det ju otroligt simpelt.

Plus att man aldrig egentligen utmanar sina smaklökar. Jag misstänker att en ägglatte, oavsett om man gör det på vatten, te eller kaffe, smakar ungefär likadant (bortsett från te- eller kaffesmaken). Nämligen skum och lite smör. Jag har i rätt mycket smör, så för mig blir smörsmaken ganska stark (allt är relativt). Äggsmaken känner i alla fall inte jag av, alls. Jag använder inga kryddor i övrigt heller.

Men just för ögonblicket känns det så extremt jävla tradigt. Och samtidigt så både vet och inser jag att det nog är det bästa jag kan göra för mig själv just nu. En avgiftning så att sockerbegäret dämpas en aning. På lördag ska jag äta mat igen – och då är det för övrigt den där första planen jag skrev om; att äta ett mål mat om dagen.

Så håll tummarna för att jag står ut med mitt fettee/ägglatte fram tills dess!