Arkiv

Det finns en klar nackdel med äggfasta – särskilt om man som jag endast dricker ägglatte (fette). Det blir så vansinnigt enformigt och tråkigt. På ett sätt är det bra – av uppenbara skäl. Det tar ganska effektivt bort alla triggers när den enda smak man upplever är te och smör, typ. Men det blir som sagt var så fruktansvärt jävla tradigt så jag nästan smäller av.

Det som är lite småskumt är att jag inte egentligen är sugen på något annat. Jag har bacon i kylen som jag ska äta när äggfastan är klar. Men jag har lite svårt att tänka mig smaken, ni vet sådär som man kan göra. Jag känner den inte.

Vilket i sin tur är himla bra, eftersom det är det jag vill åt. Att inte vara direkt sugen på något. Alls. Det är en sak att vilja ha mat för att man är hungrig eller för att mat ger energi som man behöver för att ta sig framåt här i livet, överleva och allt det där. Det är något helt annat att gå runt och vara sugen på saker – framför allt när det handlar om socker. Jag är faktiskt väldigt glad att jag bestämde mig för att göra såhär. Och jag är glad att jag bestämt mig för att äggfasta för mig får lov att vara ägglatte/fette, och inte lagade ägg i varierande form. Eftersom jag nu har förätit mig på ägg och tycker att det är rätt så äckligt. Och det kan jag säga – även om mat inte är så viktigt för mig, så vill jag ändå äta sånt jag tycker är gott.

För övrigt kan jag tillägga att jag efter två dagar med fette kände att magen inte var så uppblåst och utspänd längre, och nu börjar den kännas mer sådär som jag vill att den ska kännas. Hyfsat lugn och stabil när vi pratar om luftighet och sånt. Plus att jag märker skillnad både i ansiktet, på händerna och litegrand på kläder överhuvudtaget, om man ska prata vikt. Och även om sockermissbruket är en enormt stor del i mitt LCHF-ande, så är vikten en minst lika stor del.

Jag måste faktiskt erkänna att den här bloggen känns som ett otroligt bra instrument i den här resan. Att skriva om det här… Alltså, mitt sockermissbruk – och inte minst min vikt, har alltid varit något jag skämts för så extremt mycket. Och jag menar verkligen extremt mycket. Jag har haft svårt att prata om framför allt vikten, öppet. Jag har blivit sårad, ledsen och kränkt när någon annan har tagit upp det. Jag antar att detta är ett sätt för mig att på något sätt äga frågan. Då blir det lättare för mig att prata om det – och att kommunicera om det. Sug på den ni, med nåt annat än socker på. 🙂

Till sist, för idag, ska jag erkänna mig svag. Jag har flera gånger under den här äggfastan funderat på att bryta den och äta mat. Idag är en sån dag. Jag är väldigt trött idag, och smaken av mitt fette känns lite sisådär kul. Just för ögonblicket är jag ju inte ens sugen på något, så just nu känns ju det också skumt. Men håll tummarna för att jag ska lyckas hålla ut och inte äta förrän på lördag. Jag kommer att vara så oerhört stolt över mig själv om jag lyckas.

Och det är ju faktiskt inte så långt kvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 + elva =

Stöd mig
Handla fotografi av mig på Society6

Stöd mig akut med Swish till nummer 0700 10 25 78
(jag vill inte bli uppringd av telefonförsäljare)