Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Ni känner säkert till My som bloggar på LCHFingenjören. Jag har inte följt henne aktivt så jättelänge, men hon skrev ett väldigt bra inlägg för några dagar sen om hur ett beroende som kontrolleras så gott det går ofta leder till ett annat beroende. Jag har tidigare skrivit lite om att jag har en beroendepersonlighet, och vid vissa tillfällen märks det så oerhört tydligt.

Det här är lite om vad som hände igår.

Jag vet inte riktigt exakt vad det är som gör att jag hela tiden har behov av att vara beroende av något. Och det räcker inte med en sak. Man kunde ju tycka att min rökning skulle kunna vara nog, till exempel, men det är det inte. Det räcker inte för att döva whatever need jag har av någon slags tröst, eller vad det nu är för behov jag tillfredsställer med mitt missbruk.

Jag berättade ju om hur jag slutade äta glass och choklad en period, men åt minst 1½ kilo äpplen – om dagen, i stället. Och sådär är det; slutar jag med det ena söker jag nya vägar för beroendet och hittar något annat – gärna något jag kan lura mig själv är mindre farligt för mig. Som äpplen, om man jämför med glass och choklad. Nevermind att det är fruktsocker i äpplen. Det är i vilket fall bättre.

Och det är det säkert – om man kan äta det på ett normalt sätt. Jag kan ju inte det.

Så vad hände igår?

Jag var in på ICA för att köpa bussbiljetter och körsbärstomater. Körsbärstomater är ett av mina nyttigare droger. Jag älskar körsbärstomater. Jag köper helst två lådor om 250g styck och går hem och stoppar i mig bara sådär, rakt av. Jag kan inte spara dem och äta till mat, jag måste äta upp dem på en gång. Fast jag brukar dela med mig av kanske två, till min hund som också gillar dem. Men bara två – jag är snål. Annars blir det ju inga kvar till mig.

På vägen mot körsbärstomaterna gick jag förbi vindruvorna – vilket är en annan drog jag gärna köper hem. Det är oftast väldigt dyrt (i min fattiga värld), men ibland säljs de för 20 spänn lådan. Och det är så gott. Tyvärr är det ju väldigt mycket socker i – och förmodligen är det därför jag lockas så oerhört av dem. Igår var inget undantag – jag stod där och nästan dreglade en stund, innan jag tack och lov hittade tillbaka till mig själv och gick förbi utan att plocka med mig en låda. I stället blev det – som vanligt, två lådor körsbärstomater.

Det var en rätt märklig känsla att gå där och känna det suget, eftersom jag trots allt äter som jag ska nu. Jag ökade på mängden vitlökssmör till köttfärsbiffarna igår och blev mättare. Alltså borde jag rimligen inte behöva bli sugen. Men det blev jag. Jag ska nog ta och fundera lite på exakt varför jag blir det. Jag har vissa saker jag tror att det kan handla om – men jag får ta det i ett helt eget inlägg sen, för det tar för mycket tid och plats.

Kontentan av det hela är att när man tar bort ett utlopp för sitt missbruk/beroende, kommer det oundvikligen att ta sig uttryck på något annat sätt. Extremt irriterande eftersom man måste vara alert på alla sätt och åt alla håll samtidigt. Men jag tar en dag i taget och ser hur jag ska hantera det som händer. Den här gången klarade jag mig bra (om man bortser från körsbärstomaterna) – nästa gång kanske det skiter sig. Jag lovar att skvallra, oavsett vad som händer. 🙂

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •