Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Något jag insett, om och om igen, och inte bara när det gäller viktnedgång, LCHF, äggfasta, socker, rökning och så vidare, är att för att något ska fungera måste jag vara på rätt humör. Det låter förmodligen helt barockt och skitskumt, men så är det. Är jag inte på rätt humör från början kan jag lika gärna låta bli, därför att då kommer det ändå inte att fungera.

När jag tänker närmare på saken är “rätt humör” kanske inte riktigt rätt uttryck. Jag kanske skulle säga “rätt sinnesstämning” i stället.

Så vad är då detta “rätta” humör eller sinnesstämning?

Well; för mig handlar det till stor del om att vara stabil och att känna att det just nu funkar att kapa alla band till socker och “fel” mat. Nu äter jag i och för sig rätt bra mat även när jag knarkar socker, efter att jag började min bana inom LCHF under Power Meet (första helgen i juli) 2015. Men jag menar till exempel att ta bort grädde och övriga mejerier (men behålla smöret). Är jag på “fel” humör funkar inte det.

Poängen är på något sätt, i alla fall för mig, att så långt det går, bygga upp en så stadig och stabil grund som möjligt att stå på, så att det inte blir så stormigt sen när en period av behov och sockerknarkande uppstår. På de ungefär 1,8 år jag ätit LCHF har jag lyckats undvika glass och choklad helt och hållet – vilket för mig är en rätt stor bedrift, trots allt.

Det handlar också om att kunna tänka sig förbi de här tillfällena när man (läs; jag) tycker lite synd om sig själv, när man känner att man vill fira något eller att man förtjänar att trösta sig, eller liknande. Jag menar, herregud – hur många såna tillfällen finns det inte under en dag!? Och det är betydligt lättare att öva sig på det när man är någorlunda stabil i sig själv.

Eftersom jag utöver mitt sockermissbruk också lever med bipolär sjukdom, är just stabilitet något som inte riktigt varit min grej. Någonsin, faktiskt. Men för första gången under mitt vuxna liv känner jag att jag är hyfsat stabil – och har varit det under längre tid än någon timme eller någon vecka i taget. Jag gissar att det beror på att jag har hittat en vettig och lämplig nivå av medicinering, att jag har en bra terapeut (och vi pratar ytterst lite om mat, utan om en massa annat), och hur märkligt det än kan låta, att min pappa är död. Det handlar inte om att jag inte sörjer min pappa, för herregud, det gör jag. Mer om att jag tvingas vara mig själv och ta hand om mig själv så gott jag kan, eftersom det inte längre finns någon annan som gör det åt/för mig.

På det stora hela kan jag i alla fall säga att jag är väldigt glad och tacksam över att ett sånt här tillfälle av “rätt humör” uppstod. Att jag, trots att jag hade så dåligt med pengar just då, köpte den här domänen. Jag älskar den här domänen. 😀 Och jag hoppas att jag med hjälp av bloggen och det faktum att jag öppnar mig om både övervikt, sockermissbruk och så vidare, faktiskt ska kunna hålla fast vid hela alltihopa. Det kommer verkligen inte att vara lätt varje dag, men förhoppningsvis kommer även jag att så småningom lyckas nå en hyfsad normal vikt. Mitt sockermissbruk lär jag aldrig bli fri ifrån – men har jag tur kan jag lära mig att hantera det så att skov och återfall inte blir alltför massiva.

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •