Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Jag lovade ju att jag skulle skriva ett inlägg om triggers och lite annat smått och gott.

Well, here it goes.

Dels kommer jag att skriva om faktiska triggers – livsmedel som jag går igång på och har svårt att sluta med när jag väl börjat, dels kommer jag att skriva om lite andra saker och hur de påverkar mitt sockermissbruk.

Jag gick från sockerberoende till tung sockermissbrukare ungefär i samband med att jag blev satt på SSRI-preparat av min husläkare för ett gäng år sen. Det påverkar nämligen belöningssystemet (serotonin) i hjärnan, och eftersom jag bland annat belönar mig själv med socker så var det ju kört redan från början. Just då var jag dock i så otroligt dåligt skick i min bipolaritet (detta var ett par, tre år innan jag ens fick diagnosen) att jag kände att min psykiska hälsa var tvungen att gå före min fysiska hälsa.

För fem år sen, i år, hade jag lyckats skramla ihop energi nog att åtminstone börja ta tag i detta med min övervikt. Sockermissbruket ville jag inte riktigt tro på just då, även om jag insåg att även om jag opererade mig så skulle mitt ätande förmodligen inte förändras mer än att jag inte kunde äta så mycket av allt. Av olika skäl sköts min utredning upp, och efter ett par år tröttnade jag och bestämde mig för att försöka på egen hand. Jag har periodvis pulverbantat, periodvis låtit bli för det är så in i helvete jävla dyrt. Perioder har jag ätit lika mycket socker som vanligt.

För ett par år sen lyckades jag sluta äta SSRI-preparatet, vilket gjorde i alla fall en viss del för min konstanta viktuppgång. Jag fick dessutom börja äta en stämningsstabiliserande medicin för min bipolaritet som faktiskt visade sig fungera, till skillnad från de jag ätit tidigare. Den enda nackdelen var att jag fick den biverkning som gör att man utvecklar Hypotyreos. Jag har nog en förhållandevis lätt variant, men den har påverkat mig otroligt mycket fram tills ungefär nu, när min Levaxindos verkar vara som den ska. Hypotyreosen påverkade också min mens. Jag har i många år haft en p-stav därför att jag har en fullständigt olidlig pms. Min pms ger mig ångest, självmordstankar, ett överdrivet sockersug och en massa annat skit, så p-staven har varit nödvändig. Nu, efter ungefär ett och ett halvt år, verkar det som att min mens med medföljande pms, har försvunnit igen.

Hela tanken är alltså att jag har jobbat rätt hårt på att så långt det är möjligt försöka göra mig av med sådant som hindrar mig från att äta mindre socker. Pms, allmänna sjukdomskänslor och så vidare, är exempel på sådana hinder. Ni anar inte vad jag är glad att det äntligen verkar som att det går åt rätt håll, så att det blir i alla fall något lättare att kontrollera sockermissbruket.

När det kommer till triggers inom livsmedel så är mejerier det farligaste för mig. Det enda jag kan ha hemma är vanligt smör till fetteet, att steka i, göra vitlökssmör och så vidare. Mjölk, grädde, craime fraiche, youghurt (inte någon sorts youghurt, inte ens den turkiska eller grekiska) påverkar min stackars beroendehjärna helt hysteriskt. Jag minns en gång när jag skulle prova att göra något annat till frukost än fettee – jag mixade turkisk youghurt med kiwi, en hel liter på en gång. Tanken var att det skulle räcka åtminstone tre dagar. Jag hällde i mig allt på en gång, för det var så vansinnigt gott. Grädde kan ju vara gott att ha i maten, men det är också extremt gott i te. Tro mig när jag säger det; jag kan lätt hälla i mig en liter grädde om dagen – bara i te. Så näh, med tanke på hur mycket kolhydrater det är i mejerier får jag nog helt enkelt låta bli.

Sen märker jag att jag lätt fastnar vid och tänker på sådant som jag skulle äta utanför LCHF – till exempel pannkaka och våfflor. Jag ska inte säga att jag googlar och söker desperat efter recept, men hittar jag ett recept sparar jag det och tänker att jag ska prova det. Av någon anledning känns det viktigt att veta att det finns recept på goda saker jag kan äta. Fast jag inser också att det nog är bäst att låta bli även det. Risken finns att jag inte skulle kunna sluta, att det blir överätande i stället, och sedan leder det ena till det andra till det tredje, och därefter till socker.

Det är nog, tror jag, en av de saker jag sörjer. Att inte kunna äta vad som helst för att inte trigga min beroendehjärna. Att tvingas hitta någon slags – jag ska inte kalla det substitut, för det är inte det jag menar – men någon slags motsvarighet? Nej, inte det heller. Äsch, ni vet – något annat att äta om man vill fredagsmysa, ta en fika med någon, något annat att äta i stället för en svalkande glass/smoothie på sommaren… Sen får jag nog vara tacksam över att jag till naturen är rätt bekväm och lat. Jag orkar inte lägga särskilt mycket energi på att göra alla dessa recept på fantastiska efterrätter.

Just för ögonblicket är det viktigaste för mig att fokusera på att få maten rätt. Jag undviker mejerier förutom smör helt och hållet. Och det måste nog få vara så ganska länge, tills jag känner att jag är mogen att prova att ta ett pyttelitet steg utanför de här ramarna jag satt upp. Och den dagen är inte idag.