Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Det är ett par dagar sen jag senast skrev. Jag har varit minnessvag och gjort ett par “misstag” eller avvikelser från min plan, hur man nu vill uttrycka sig. Det är inget jag tänker vare sig skämmas för eller känna mig skyldig för. Och med tanke på att det inte är värre än att jag glömt ta fram mat ur frysen ett par dagar på raken, så tycker jag inte att man behöver göra så stor sak av det (ja, förutom att göra en stor sak av det och skriva om här, förstås 😀 ).

Anledningen till att det har guppat lite den här veckan är att det var bouppteckning efter min pappa igår. Jag har aldrig varit på en bouppteckning tidigare, trots att jag har flera nära anhöriga som dött tidigare i mitt liv. Jag visste inte vad jag hade att förvänta mig, eller vad som skulle hända. Det har inneburit att jag gått runt och varit lite småorolig och nervös, plus att jag varit lite extra ledsen över att pappa är borta.

Om jag ska räkna baklänges så hade jag ingen framtagen mat ur frysen igår. Jag köpte bacon och smörstekte med vitlök och lite kryddor. I förrgår drack jag bara fette eftersom jag glömt bort att ta fram mat ur frysen. Dagen innan det åt jag bacon. Därförinnan funkade det som det skulle. Igår lyckades jag ha minnet med mig och tog fram mat ur frysen, så idag har jag ätit lagad mat igen.

Så jag antar att lärdomen jag kan dra av detta är att när jag har dåliga dagar, oavsett anledning, ska jag försöka ta extra bra hand om mig själv. Om jag vet på förhand att det är något på gång, kanske jag ska ta fram mat redan ett par dagar innan – och laga den, så att det inte blir dåligt. Jag tänker att vi alla har dåliga dagar och man hanterar det på olika sätt. Mitt sätt, sådär till vardags, är att ta dålig hand om mig själv (ni anar inte vad min terapeut skulle gilla att läsa/höra just det här). Jag glömmer att ta fram mat, jag skiter i att inte äta socker och börjar stoppa i mig, och låter i största allmänhet bli att vara snäll mot mig själv.

När det gäller socker, för övrigt… Bloggen heter ju Sockermissbrukaren.se av en anledning, och även om jag hittills har klarat mig bra så finns sockersuget där. Mer vissa dagar än andra, mindre andra dagar än vissa. Och den här veckan måste jag erkänna att jag har varit sugen. Senast idag. Jag gick till ICA för att köpa körsbärstomater och fick syn på en skylt som sade att det fanns färska jordgubbar för tio spänn (250g). Jag blev så sjukt jävla sugen, men tack och lov hittade jag inga när jag väl var därinne. Man kan säkert argumentera för att jordgubbar inte är så hemskt i sammanhanget – och det är det kanske inte. Men jag känner mig själv rätt väl och vet att har jag väl börjat släppa efter så kan det gå i rekordfart om det vill sig illa. Jag vill gärna vara så strikt jag kan så länge det går, bara för att förebygga och stärka mig.

Bortsett från det, om man ska titta på synliga tecken på eventuell viktnedgång… Jag tittar nästan aldrig i min helkroppsspegel, men idag sneglade jag lite när jag gick förbi. Även om jag har tappat en del sen jag började är det fortfarande ingen vacker syn. Däremot ser jag på händerna att jag lite då och då (just nu, till exempel) får små påsar ovanpå handryggarna och runt knogarna. De försvinner efter nåt litet tag, och som jag förstår det är det tecken på att det försvinner vikt.

Nu ska jag ägna mig åt att sy färdigt en testsömnad av ett par byxor. Det ska bli otroligt intressant att se hur det blir. Ni andra – ha det fint så länge! 🙂

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •