Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Sista dagen med bara ägg i del ett av den här äggfastan. Det har funkat över förväntan, måste jag erkänna. Även om ägg blir fruktansvärt tråkigt i längden har det ändå funkat bra att äta kokta ägg med vitlökssmör och salt. Fast just idag känner jag att det nog kan vara bra med riktig mat i några dagar – så jag är oerhört glad att det är dags för det i morgon.

Jag har väldigt mycket att tänka på just nu, som har med helt andra saker att göra än mat, socker, äggfasta och så vidare. Det gör att jag går runt och känner mig ganska låg; allmänt trött och ledsen. Det tar så sjukt mycket energi att försöka klura ut hur man ska lösa vissa saker på bästa sätt, och det är inte det lättaste. I vanliga fall skulle det här vara ett praktexempel på att låta bli att ta hand om mig själv, men jag ska försöka komma ihåg att faktiskt vara duktig och exempelvis ta fram mat ur frysen så jag har något att äta i morgon.

Det har i alla fall gått tillräckligt lång tid för att jag i alla fall just idag, inte automatiskt tänker att jag måste ha socker för att trösta mig. Oavsett hur jag mår i övrigt går det nog att säga att det är en framgång. Jag har lite svårt att glädjas över någonting alls just idag, men någonstans längst ner under all geggamoja av ledsenhet kan jag i alla fall, med lite låtsad energi, känna någon slags stolthet över just det.

Just idag behöver jag inte socker för att döva min ledsenhet, förvirring och frustration.

Det ska bli skönt att äta “vanlig” mat i några dagar innan det är dags för nästa omgång ägg. Även om det är strikt LCHF är det ändå annan mat än ägg. Förhoppningsvis får jag lite mer psykisk energi av det. Jag har ju för avsikt att genomföra hela den här 5+5+5 äggfastan, men jag tänker ändå att det visar sig hur jag mår efter fem dagar med mat. Fast å andra sidan igen; det vore fantastiskt bra om jag fixar att genomföra hela – för min egen skull, sådär att jag känner att jag klarar av att genomföra det jag föresätter mig att göra.

Jaja.. den som lever får se. Det känns mest som att jag är på väg – nej, att jag redan befinner mig i en depression (igen!) som, och jag skiter fullständigt i vad alla som sysslar med sockerberoende/missbruk säger, inte har med frånvaron av socker att göra, utan faktiskt har riktiga, reella orsaker.

Så låt oss nu hålla tummarna för att jag klarar av att ta hand om mig så gott det går med maten, så att jag så långt det är möjligt kan fortsätta på den här trots allt himla bra och framgångsrika resan jag börjat på.

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •