Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Den här filmen har delats ett antal gånger i mitt flöde på Facebook – liksom i flera av LCHF-grupperna jag är med i. Jag kan vara lite smålat ibland och tänka att jag ska se något men så blir det inte av. Den här gången vann min nyfikenhet, dock, och jag har faktiskt sett den. Förmodligen kommer jag att vilja se den igen, för jag missade en del på ett par ställen, men jag tänkte ändå dela med mig lite av några funderingar jag har.

Här kan du se filmen på SVT Play.

Jag tyckte om filmen. Den berättar egentligen inget direkt nytt – jag tror att de flesta är hyfsat medvetna om hur socker påverkar. Men den är tydlig och rätt pedagogisk när den förklarar olika fenomen – och faktiskt rätt kul filmad.

Det som i och för sig inte heller är nytt för mig, men som jag blir sjukligt irriterad på, är hur livsmedelsföretagen ställer ekonomisk vinning före den allmänna folkhälsan. Jag fattar inte att jag ens uttrycker mig på det viset – jag är uppenbarligen inte 20 längre 😀 men jag blir faktiskt irriterad. Jag blir ännu mer irriterad när de säger att alla kan välja hur mycket socker de stoppar i sig. Och visst – man har ett val. Tyvärr är det ju så att, tror jag, de flesta människor vill ha god mat, de vill kunna belöna sig själva med någonting gott (mat, godis, glass, whatever), och så skiter de i hur mycket socker det är däri.

Damon Gameau som gjort den här dokumentären, gör ett experiment på sig själv. I vanliga fall äter han väldigt ren mat, men i 60 dagar ska han prova att äta helt vanlig mat som de flesta anser vara nyttig. Experter säger att den typen av mat innehåller 40 teskedar socker – per dag.

40 JÄVLA TESKEDAR SOCKER!!!

40!!!!!

I helt vanlig mat. Ni vet – youghurt, flingor, allt vad han nu kunde hitta på att äta. Helt jävla sjukt. Och så tror folk att de kan välja att låta bli socker. Det är ju socker i tamejfan allt.

Vilket för mig till den andra saken jag retar mig på. Någon anställd på något livsmedelsföretag (minns inte om det var Coca Cola eller inte) pratade om att man skapar produkter med en ultimat nivå av socker som lägger försäljningen på max. Ett uns mer eller mindre socker så säljer det inte lika bra. Jag förstår det här ur ett tjäna-pengar-perspektiv – det är klart att företagen vill tjäna pengar. Det är därför de är ett företag, och inte en ideell förening. Men det är också här det blir klurigt.

Kan man förbjuda socker? Är det rimligt att förbjuda socker? Borde de livsmedelsföretag som använder socker vara tvungna att visa bilder på vad socker kan orsaka, på samma sätt som tobaksföretagen måste visa bilder på diverse tobaksrelaterad cancer, på cigarettpaketen?

Det jag kom fram till, i alla fall, var att det ska väl vara själva fan om jag ska låta någon annan bestämma vad jag ska äta, genom mängden socker som finns i en produkt. Jag har tyvärr inte ekonomi att äta det bästa av det bästa, men till yttersta gränsen av min förmåga kan jag ändå ta på mig att bestämma vad jag vill stoppa in i min kropp.

Och det ska då fan inte bli nåt jävla socker.

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •