Arkiv
Stöd Sockermissbrukaren.se på Patreon!

Jag skrev häromdagen om min pannkaka som jag åt med kokosgrädde mixad med mogen mango – urgott. Det är på sätt och vis tursamt att sånt här händer, eftersom man blir påmind om hur man funkar, och att det faktiskt händer. Nu hade jag tur att det som vanligtvis när jag ska ha mens brukar bli ett hysteriskt ostoppbart flera ton tungt sockermissbruk, faktiskt inte blev värre än kokosgrädde mixad med mogen mango.

Man får vara tacksam för det lilla. Man får dessutom vara tacksam för att suget lade sig när jag ätit upp all min mogna mango och min kokosgrädde. Jag är nämligen i princip pank tills mina pengar kommer om en och en halv vecka. Det innebär att jag noga måste bestämma vad jag ska lägga de få kronor jag har på för något. Och det blir inte mogen mango och kokosgrädde. När jag missbrukar lägger jag alltid mina sista pengar på socker – och tobak.

Det som förvånade – och stör mig en smula är hur oförmärkt det här suget smyger på mig. Verkligen utan att jag märker det. Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt det, eller hur jag ska hantera det. Framför allt inte eftersom jag inte har haft mens på flera månader. Jag vill inte ha mens – den gör mer skada än nytta för min del. Min pms handlar inte bara om sockermissbruk, utan om depressioner, ångest, självmordstankar och en hel jävla massa annat skit som gör att det är fullständigt olidligt. Särskilt som det handlar om två till två och en halv vecka i månaden.

Så jag tänker för mig själv; är det en katastrof om sånt här händer? Jag kan inte tycka det. Jag är inte perfekt. Jag är ingen maskin. Det måste få hända smärre olyckor, eller vad jag ska kalla det. Slips. Avsteg från den nya normen.

Det jag däremot måste vara aktsam på är vad jag köper hem. Jag har ju gått med i food2change, och i de matkassar jag fått hem än så länge har det varit mycket sånt jag inte kan/vill äta. Såklart – jag betvivlar att de tar hänsyn till om man äter LCHF eller inte. Men av det jag behåller i kassarna tänker jag inte skämmas för att jag äter det – även om det är mogen mango. Men det är inget jag tänker köpa hem. På ungefär samma sätt som jag inte kan ha grädde, craime fraiche, fil eller youghurt hemma. Det går bara inte. Vissa saker klarar jag inte av utan att överäta – och det känns onödigt.

Hur tänker ni omkring såna här situationer?

Tyckte du om det du läste? Ta en minut och stöd SMP på Patreon!

2 Responses to Den tiden i månaden

  • Svar: Tack för positiv feedback! Ja det är absolut okej att länka till mitt inlägg, den här frågan är verkligen värd att spridas! Kram!

    • Hej Amanda – kul att du hittade hit! =) Och ja, den är verkligen värd att spridas, diskuteras, funderas på, ifrågasätta osv. Håll koll, den borde dyka upp inom några dagar! =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 5 =

Stöd mig
Bli månadsgivare på Patreon.com

Handla fotografi av mig på Society6

Stöd mig akut med Swish till nummer 0700 10 25 78
(jag vill inte bli uppringd av telefonförsäljare)