Arkiv
Stöd Sockermissbrukaren.se på Patreon!

Shit, det är ett tag sen jag skrev just här. Jag har ju flera bloggar och har dessutom startat upp en minipodcast/audiolog som (utöver den kassa ljudkvaliteten) tar lite tid att spela in varje vecka. Men jag tänkte som så att jag i alla fall ska ge en liten uppdatering om vad som händer på socker- och matfronten i mitt liv.

Som jag skrivit om tidigare är jag väldigt fattig. Jag lever på lägsta sjukersättningen, vilket sådär överlag inte bäddar för att ha råd att äta bästa möjliga. Jag äter ofta ungefär samma mat jämt och ständigt, och jag äter alltid samma mat tills den är slut (vill säga; gör jag köttfärsbiffar på ett kilo köttfärs äter jag tills de är slut). Jag har en stor frys som i julas var proppfull. Av rutiga och randiga skäl (sabotage av bil som varit väldigt kostsamt under vintern/våren) har jag inte kunnat storhandla som jag varit van, och har därför mer eller mindre ätit ur frysen. Tur för mig att den var välfylld, kan jag säga.

Nu har jag dock varit och storhandlat igen (storhandla för mig innebär att handla för runt en tusenlapp) och kan återigen äta med i alla fall en aning mer variation. Jag har köpt hem kyckling, kycklinglever, mer köttfärs (fast inte så jättemycket, faktiskt), lite karré, bacon, ägg, smör…. Tja, ganska som vanligt, fast lite mer. Jag fyllde också på förrådet av fiberhüsk, mandelmjöl – och för första gången, kokosmjöl. Sistnämnda har jag ingen aning om vad jag ska använda det till, men jag ser det lite då och då i olika recept, så jag tänkte att jag lika gärna kan prova vid något bra tillfälle.

Dessutom hämtade jag hem en rejäl matkasse via food2change förra veckan, och ska hämta hem ytterligare den här veckan. Jag hoppas att det är vettigt innehåll även den här gången.

Jag märker att jag har kommit till någon slags fas där jag vaggas in i något slags falsk övertygelse om att jag fixar saker och ting som har med framför allt socker att göra. Jag har inte dummat mig – men jag vill gärna tro att eftersom jag klarat mig så länge nu så borde jag klara av att äta något ytterst litet med socker i. Inte för att jag egentligen är sugen – jag vette tusan vad det är för märklig sväng min hjärna tar i det här. För det är verkligen en falsk trygghetskänsla – jag vet ju med mig att om jag exempelvis köper hem grädde och har i mitt te, så sitter jag snart i klistret igen. Det går ju inte.

Jag tror att den här falska trygghetskänslan grundar sig i att min terapeut (för bipolariteten) snart slutar, och jag står utan terapi. Jag har kontaktat min psykiatriker och meddelat att jag vill ha en ny samtalskontakt efter sommaren. Som skäl har jag angett just mitt sockermissbruk och att jag har behov av att adressera allt som ligger bakom. Det är inte antalet kilon som är intressant, eller exakt vad jag äter – det är alla psykologiska grejer som ligger bakom som behöver adresseras, tittas på och göras något åt. Vikten i sig är liksom inte det grundläggande problemet. Den är bara ett symptom. Det har jag lärt mig av LCHFingenjören.

Minns inte vem det var jag pratade med – det kan ha varit min terapeut, faktiskt, som sade att den hjälp som finns att få oftast handlar om dietist. Och seriöst; vad ska jag med en dietist till? Då får jag bara reda på att jag ska äta varierat, fettsnålt, mycket proteiner, lagom mycket kolhydrater, mycket grönsaker… Men det ger ju ingen som helst hjälp när det handlar om överätning, till exempel, eller hur man hanterar sockersuget. Och det där med att äta lagom av allt – dummare får man väl ändå leta efter, när det gäller just sockermissbruk. Lagom finns liksom inte i mitt vokabulär när det handlar om socker.

Det retar mig lite att sockermissbruk (beroende) inte klassas som sjukdom. Anorexia och bulemi ses ju som sjukdomar – och allvarliga sådana, dessutom. Men sockermissbruk, det liksom finns inte. Det gör ju att det är många människor som inte får adekvat och vettig hjälp med att förändra sitt matbeteende. Undrar om det är möjligt att på något sätt påverka detta inom vården. Något vettigt sätt.

Till sist i detta inlägg vill jag rekommendera det kommande avsnittet av minipodden/audiologgen, där jag kommer att behandla bipolaritet och missbruk – vad är vad och en massa annat. Avsnittet publiceras nu på söndag (och by then borde jag rimligen ha fått hem Sockerbomben som jag äntligen tog mig råd att beställa hem).

På återhörande, gott folk! 🙂

 

Tyckte du om det du läste? Ta en minut och stöd SMP på Patreon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 4 =

Stöd mig
Bli månadsgivare på Patreon.com

Handla fotografi av mig på Society6

Stöd mig akut med Swish till nummer 0700 10 25 78
(jag vill inte bli uppringd av telefonförsäljare)