Arkiv

Nu har jag varit sockerfri i drygt två månader. Till min stora glädje känner jag varken hysteri eller något annat över det. Det bara är. Det känns som ett väldigt bekvämt tillstånd att vara i när det gäller frånvaron av socker. Det är lite som när jag kommer hem och min hund möter mig i dörren; det ska inte vara något fantastiskt häftigt – det ska vara naturligt.

Inget att hetsa upp sig för.

Missförstå mig rätt; naturligtvis är jag glad att jag har hållit mig sockerfri så länge. Men man kan vara glad på ett bra sätt, och man kan känna sig hysteriskt lycklig och bli stressad över att man klarat sig så länge och hur ska det gå nu, då. Och jag vill välja att vara glad på ett bra sätt. Framför allt vill jag välja att det inte ska vara en stor sak. Jag vill välja att inte äta socker, och jag vill välja att det ska vara naturligt.

Som senast häromdagen, faktiskt. Jag var hemma hos en gammal bekant och hade en lång intressant diskussion. Han bjöd på fika; bland annat bröd med marmelad. Det kändes helt naturligt och ok att säga att tack, men nej, tack. Jag är sockermissbrukare, jag kan inte äta bröd och marmelad – men jag tar gärna en kopp te. Sen underlättade det naturligtvis att jag blev respekterad för detta.

Det jag reflekterat över de senaste dagarna är att jag överlag mår hyfsat bra just nu. Jag håller på att avsluta min terapi (som jag går i på grund av min bipolaritet) eftersom terapeuten ska sluta, och vi har de senaste gångerna pratat ganska mycket om vad som har hänt med mig under den tid vi haft tillsammans. Jag är långt ifrån färdig, men jag känner ändå att jag har lyckats bearbeta en del av de saker som ligger till grund för både min bipolaritet och mitt sockermissbruk.

Sen tror jag också att det – i alla fall för mig, underlättar när ens liv känns hyfsat balanserat, när man känner att det finns någon slags mening med det hela, och när man hittar en aktivitetsnivå som fungerar. Och just nu tycker jag att det är på väg åt rätt håll. Plus att många av de saker jag gör just nu ger mig distans till mig själv, mitt liv och det som ligger allra närmast mig. Mitt fokus hamnar utanför mig själv, vilket jag upplever som väldigt positivt.

Jag tror att det är viktigt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × tre =

Stöd mig
Handla fotografi av mig på Society6

Stöd mig akut med Swish till nummer 0700 10 25 78
(jag vill inte bli uppringd av telefonförsäljare)