Arkiv
Stöd Sockermissbrukaren.se på Patreon!

Den 4 juli är det två år sedan jag började äta LCHF. Jag började min bana med vispad grädde och jordgubbar – det var så extremt varmt just den dagen, vill jag minnas. Under de här två åren som gått har jag haft två längre sockerskov – det längsta och tyngsta började nu i höstas (september, för att vara exakt) och pågick fram till den 20 mars när jag började om med min sockerfria livsstil.

Bland det första jag lärde mig var att man, i alla i början, blir rätt dålig i magen av allt fett. I perioder har jag verkligen varit urkass i magen – på det där skrattretande viset man inte så gärna vill prata högt om. Men det ger sig ju efter ett tag, tack och lov. Och för det mesta är jag helt normal i magen numer.

Också bland det första jag lärde mig var att det här med att gå ner i vikt med hjälp av LCHF tar tid. Framför allt när man har så mycket att gå ner som jag har. Jag var ju väldigt inne på en gastric bypass innan jag kom på bättre tankar, och hade svårt att se att det gick att faktiskt leva under tiden som man går ner i vikt. För mig har det under stora delar av mitt liv handlat om att allt kommer att bli bra sen, när jag har åstadkommit det här, eller det här, eller kanske rentav det här. Det behöver inte handla om vikt – men just att det blir bra/njutbart sen. Aldrig nu.

Jag har också lärt mig att en av mina allra största, om inte den största triggers jag har, är mejerier. Framför allt grädde, men också craime fraiche, mjölk, fil med mera. Jag kan helt enkelt inte äta det. Det är en stor sorg, eftersom grädde i teet är så fruktansvärt gott, men jag får helt enkelt lov att acceptera att det går inte.

Under de här två åren har jag lyckats hålla mig ifrån mina absolut största sockerintag – glass och choklad. På det viset kan man ganska långt lura sig själv att man inte har gått in i ett sockerskov, faktiskt. Men jag har också, genom det, lärt mig den hårda vägen att jag har andra saker jag väldigt lätt åker dit på. Framför allt semlor och chokladbollar. Vissa saker jag knarkar på är säsongsbetonat – semlor och pepparkaksdeg, till exempel. Då är det väldigt lätt att tänka att man ska unna sig något eftersom det snart försvinner och är borta i ett helt år, vilket är bra för då har man inte tillgång. Been there, done that. Två år på raken, faktiskt.

Sen finns det ju ganska stora fördelar med att tappa i vikt i ett långsamt tempo (bortsett från att jag har tålamod som ett barn och vill att allting händer NU så att jag kan leva och vara lycklig med och i mitt nya jag – en rest från det där projekttänkandet som bantning brukar innebära). Till exempel att hjärnan hinner anpassa sig till den nya kroppen. Jag tycker fortfarande att det går aningens för långsamt för min smak, men å andra sidan – jag hinner med och har råd att skaffa nya kläder allt eftersom.

Jag har till exempel fått byta ut mitt förråd av byxor ett par gånger under de här två åren – och då har jag ändå använt byxorna med bälte för att de blivit så stora att de trillar ner annars. Det ska noteras att jag har en klädstil som på många sätt är oversized, i byxväg bland annat på grund av att jag har lymfödem på underbenen – men när jag syr mina byxor sitter de alltid bra i midjan; i alla fall i början.

Men just det där att hjärnan hinner med att anpassa sig till det man ser i spegeln. Det gillar jag. Hade jag gjort en magoperation hade viktnedgången gått fortare, och det hade förmodligen varit både jobbigare och svårare att hinna med. Plus att det inte hade påverkat min beroendehjärna. På det här viset slår jag ju flera flugor i en smäll, och det gillar jag.

Sådär på det stora hela är jag ändå rätt nöjd med det jag har lärt mig. Jag kommer naturligtvis att lära mig ännu mera, allt eftersom – och det gläder mig också. Sen har jag, vis av erfarenhet, tack och lov tillräcklig självinsikt för att förstå och acceptera att förr eller senare kommer jag att trilla dit på socker igen. På ett eller annat sätt. Och då får jag hantera det då. Men för tillfället är jag faktiskt rätt nöjd med där jag är – och det tänker jag tillåta mig att vara! ♥

 

Tyckte du om det du läste? Ta en minut och stöd SMP på Patreon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 + 14 =

Stöd mig
Bli månadsgivare på Patreon.com

Handla fotografi av mig på Society6

Stöd mig akut med Swish till nummer 0700 10 25 78
(jag vill inte bli uppringd av telefonförsäljare)