Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Juni har varit ungefär som juni brukar, tycker jag. Lite småskumt väder, ganska varmt och fuktigt – och så lite regn. Mindre än man kunde önska, men ändå. Oavsett vilket – jag blir alltid väldigt trött och seg sommartid. Det är inte min bästa tid på året – jag reagerar inte alls bra på vare sig värme eller hög luftfuktighet, och min gräns för vad som är ok temperatur/fuktig luft ligger väldigt långt ner.

Det fortsätter att gå rätt bra för mig när det gäller ätandet, faktiskt. Jag äter hyfsat bra mat och tycker att jag märker att det händer grejer – främst på kläder, men också på att jag ganska konstant har små påsar av hud på händerna. De är där, sen försvinner de, och sen får jag nya. De sitter främst strax över knogarna. För några dagar sen drog jag åt mitt bälte igen, så det sitter rätt tight. Beroende lite på vilken tid på dagen det är, sitter det aningens lösare igen.

Det trevligaste är nog dock mitt lymfödem som under ett drygt halvår (ungefär samma tid jag haft mitt sockerskov och ett tag till efter det) nu börjar bli mindre igen. Innan sockerskovet fungerade det överlag väldigt bra och var inte särskilt svullet ens när jag tog av mig kompressionsstrumporna på kvällen. Under det här dryga halvåret har det varit mer svällt överlag – under någon vecka var det faktiskt ganska stort. Så nu när det börjar bete sig mer vettigt och normalt igen kan jag inte låta bli att känna mig både glad och tacksam. Det är så sjukt tröttsamt att behöva anpassa skorna efter svullna fötter och ben i stället för att ha sånt man tycker om och trivs i. Däremot är det otroligt svårt att hitta bra sommarskor – jag måste ha mina kompressionsstrumpor, och seriöst; man kan inte ha remskor med strumpor i. Det går bara inte.

För mig som har så extremt mycket övervikt att bli av med känns det ibland jävligt tradigt och som att jag aldrig kommer att nå någon slags normalvikt. Men på senaste har jag faktiskt börjat känna att även om jag inte på långa vägar är ens i närheten av normalt överviktig, ändå är mer “normalt” fet än jag varit tidigare. Förstår ni hur jag menar? Plus att det börjar kännas som att en normalviktighet är… förvisso fortfarande långt borta, men ändå överkomlig.

En intressant lärdom jag har gjort den senaste veckan handlar om jordgubbar. Jag vet att frukt och bär inte rekommenderas för folk som äter LCHF, och när det gäller exempelvis äpplen håller jag mig långt ifrån dem. Jag hade nämligen en period när jag slutade äta glass och choklad, men började knarka äpplen i ställen. Jag åt säkert 1½ kilo äpplen om dagen. Dessutom älskar jag äppelpaj i olika varianter. Så äpplen går bort för mig.

Däremot finns det andra saker jag märker att jag älskar, men inte nödvändigtvis överäter. Jordgubbar, till exempel. Förra lördagen köpte jag sex liter färska jordgubbar (ICA Maxi sålde för 15 spänn litern). De räckte i ungefär fem dagar, tror jag. Jag mixade tillsammans med rabarber och åt till pannkaka. Jag mixade med kokosgrädde och åt för att det var gott. Jag åt dem bara som de var. Men jag överåt aldrig. Inte på det där extrema viset. Och när de var slut har jag inte haft någon ågren över det utan bara konstaterat att jaha, nu blir det inte några jordgubbar på ett tag.

Jag har ungefär samma känsla inför björnbär. Frysta, i och för sig, men ändå. Mango är väl det som skulle kunna bli riktigt jobbigt, med tanke på sockret. Och ingetdera får bli i överflöd – allt i måttliga mängder.

Poängen och slutklämmen jag vill nå är att åtminstone för tillfället tänker jag tillåta mig att äta bär. Både färska och frysta. Frukt ska jag nog avhålla mig ifrån – och det har jag förvånansvärt nog inga problem med. Men bär till mina pannkakor och till kokosgrädden, såhär i sommarvärmen. Annars blir det ännu mer olidligt än det redan är.

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •