Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Det har gått ungefär tre veckor sen jag började stoppa i mig resistent stärkelse (RS) i form av potatismjöl. Det är dags för en liten uppdatering om hur det har påverkat mig och min kropp.

När jag skrev om RS första gången hade jag precis börjat stoppa i mig potatismjöl. En del av de positiva saker som hände just då var nog mer ett resultat av hur jag åt innan, och lite mindre ett resultat av RS.

Det som har hänt de senaste veckorna är;

  • jag skiter bra
  • en period av mer fisighet och rapande än vanligt

That’s it. Jag skrev i det förra (förförra, om man ska vara kinkig) om bland annat RS att jag såg skillnad på låren, handleder och händer och så vidare. Det gör jag nu också – fast åt fel håll. Jag tycker att jag blir större igen, vilket känns lite mindre bra. Det är klart att det kan ha att göra med värme och luftfuktighet – jag reagerar inte alls bra på det och min kropp sväller ganska generellt sommartid. Men det har varit ungefär samma väder hela sommaren, och jag har inte haft den här känslan tidigare (förutom när jag ska ha mens).

Så då är ju frågan – vad gör jag nu?

Jag har konsulterat med en person som har lång erfarenhet av LCHF, och efter lite funderande kommit fram till att jag ska minska intaget av RS. Som jag har gjort hittills är att dricka mitt RS-vatten två till tre gånger per dag. Nu ska jag prova några veckor där jag dricker mitt RS-vatten tre gånger i veckan. För det är ju faktiskt kul att skita bra.

För hur som haver; viktnedgång är faktiskt ett av mina mål med att äta LCHF. Jag vill gärna må bra också, naturligtvis, men jag vill också gå ner i vikt. Det är liksom poängen. Och om jag inte gör det med hjälp av RS – i alla fall på det sätt jag gjort hittills, är det dags att göra en förändring.

Jag måste faktiskt säga att det är rätt intressant att ha kommit så långt i sitt ätande och arbete med mat och vikt, att jag har förmågan att faktiskt vara ganska objektiv och undersökande i min relation till det jag stoppar i mig. Det kunde jag inte förut på samma vis. Men sedan den 20 mars när jag (återigen!) tog bort allt socker, känner jag att jag har varit rätt analytisk när det gäller mitt ätande. Är det detta som kallas att leva under tiden man gör något åt sin vikt? Till skillnad från att projektbanta, menar jag!?

I övrigt – och ja, tusan, nu när jag tänker på det skulle det kanske kunna vara någon slags effekt av RS, det med… Hmmm. Jag tänkte här för någon dag sedan skriva om att det inte smakar gott att stoppa i sig något sött längre. Nu menar jag inte som i en chokladbit eller liknande, utan färska bär. I området där jag bor finns både hallonbuskar, krusbär samt röda och svarta vinbär. Jag noterade nämligen för någon dag sen att varken röda vinbär eller krusbär smakar lika gott som jag tyckte senast förra året. Sött smakar… nästan beskt just nu. Otroligt märklig känsla.