Arkiv

För den som undrar hur det går med det här att äta ett mål mat om dagen och så vidare, kan jag upplysa om att på det stora hela fungerar det fantastiskt bra. I alla fall de gånger jag lagar ett mål mat. De dagar jag gör en större mängd mat – well, let’s just say, not so much. Jag märker ju att det inte riktigt är min grej, det här med att behärska mig och ge fan i småätandet.

När jag gick i psykoterapi förut anklagade mig min terapeut för att vara alltför intellektuell i mitt sätt att tänka – på det sätt att jag glömde att känna. Och det har han en poäng i. Fast jag kan ändå tycka, någonstans, att det finns en fördel i att hela tiden analysera och reflektera över vad man gör och tänker, hur saker fungerar och så vidare.

Och det här med småätandet är ju en sådan sak. Nu händer det inte så ofta, eftersom det är väldigt sällan jag gör en större mängd mat på en gång. Framför allt är det när jag gör gryta på kycklinglever. Som jag gjorde igår. En sådan gryta innehåller 500 gram kycklinglever, en hel paprika, en halv lök, ett par skivade morötter, en hel låda färska champinjoner, samt (numer) lite vitkål. Plus vitlök, kryddor samt en stor mängd smör. Nästan hela min gjutjärnsgryta blir full.

Detta borde räcka till kanske fyra måltider, om man äter lite mer. Det gör det inte. Och då har jag ändå minskat mina portioner. I början när jag gjorde den här grytan räckte det till kanske två måltider (fast det var i och för sig inte lika mycket grönsaker då). Men nu räcker det till tre gånger – och skulle förmodligen räcka till fyra gånger, om jag kunde ge fan i att gå och småäta.

Jag ska ge mig själv erkännandet att ibland när jag småäter, så är det i en period när jag av olika skäl går runt och mår lite småcrappigt. Det kan vara att jag är tröttare än vanligt, att jag känner mig lite småsjuk, att jag känner ett större behov av energi, men kontentan av det är ju oavsett att jag småäter. Och det retar mig en aning.

Det är som sagt var inget större problem – det händer sällan, och det jag stoppar i munnen är mat och inte socker, och för det är jag oerhört tacksam. Men jag känner ändå att jag måste hitta en vettig lösning på det här, för småätandet gör ju att det blir mindre kvar att äta de gånger man faktiskt vill äta en hel portion. Småätandet innebär att jag tar en gaffel och hugger tag i några morotsskivor med klegg på och proppar i mig, eller kanske en liten bit kycklinglever med en bit champinjon och lite kladd, eller… you get the picture.

I övrigt kan jag säga att jag än så länge inte märker några superstora effekter av MSM som jag började äta för kanske tre veckor sen. Det jag noterat hittills är att mina naglar möjligen börjar bli lite bättre i kvalitet. Jag har lite dåligt minne, märker jag, så ibland glömmer jag att ta dagens dos av MSM. Men – när mina tankar inte är fullt så fokuserade på det övriga i livet kommer det att bli bättre.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × två =

Stöd mig
Handla fotografi av mig på Society6

Stöd mig akut med Swish till nummer 0700 10 25 78
(jag vill inte bli uppringd av telefonförsäljare)