Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Det här inlägget kommer nog att bli ett sammelsurium om diverse prylar. Till exempel om mitt besök hos kvinnoläkare nu i veckan. Samt lite mer om MSM. Och så faktiskt lite funderingar om träning, som jag i omgångar tänker att jag ska börja med, men som aldrig blir av. Men nu kommer det att bli av, eftersom jag har en träningspartner.

Det första jag tänkte skvallra om är mitt besök hos kvinnoläkare. Jag träffade denne i torsdags, och det enda jag egentligen fick reda på var att pms är svårbehandlat, och att jag är för gammal, röker för mycket och väger för mycket för att ens få testa p-piller. Jag blev rekommenderad att testa att ta ut p-staven och se hur det fungerar utan. Tydligen kan man bli sämre i sitt mående av det. Jag ska fundera lite på saken, men fick också Premalex utskrivet. För den som inte vet är Premalex en sorts antidepp-tablett med hormoner som riktar sig specifikt mot kvinnor och pms. Jag har ju fått en motsvarighet från psyk, eftersom Premalex tyvärr är ganska dyrt. Men det fungerar bättre än den andra (som jag aldrig kommer ihåg vad den heter), så jag får försöka hitta på något sätt att ha råd även när jag betalar fullpris på Apoteket.

Vilket leder mig, måhända lite osökt, till MSM nu igen. Som jag skrev i förra inlägget har jag inte fått mens efter senaste omgången med PMS. På grund av det allmänna kaoset i mitt liv har jag under hela tiden jag ätit MSM haft en tendens att missa kanske varannan, var tredje dag eller så. Den senaste tiden har det fungerat bättre, och jag har kommit ihåg att hälla i mig mitt glas vatten utblandat med MSM, samt min C-vitamin till. Det är ju alldeles, alldeles för tidigt att säga om min kropp får för sig att fungera som den ska med hjälp av p-staven, men om det nu skulle vara så att PMS’n skärper sig och försvinner oavsett hur stor eller liten grad det blir, blir jag bara oerhört tacksam.

När det gäller mitt ätande måste jag erkänna att jag har slarvat lite den senaste månaden eller så. Jag har inte ätit socker (tack och lov), men suget har funnits där, och jag har slarvat med framför allt när jag äter, och jag har slarvat med det här med varm mat. Jag har varit superhungrig, och ätit kall korv med bearnaisesås i stället för att faktiskt laga mat. Men sedan ett par dagar så känns det som att jag kanske lyckats vända det igen – håll tummarna.

Så det där med träning, då. Jag är verkligen inget fan av träning. Egentligen hatar jag att träna. Men det finns förutsättningar som funkar bättre än andra. Det jag mest avskyr är att träna i grupp. Alltså fungerar det bättre för mig att stå hemma framför tv’n eller datorn och svettas helt för mig själv. Och jag har haft perioder i mitt liv när jag tränat på det sättet, mer eller mindre intensivt. Ända sedan jag började äta LCHF har jag tänkt att jag förr eller senare ska börja träna. Det har bara inte blivit av – av många skäl. Under ganska lång tid därför att jag inte velat utsätta min kropp för det eftersom jag varit så stor. Jag är fortfarande för stor, men inte på samma sätt som tidigare. Nu börjar jag nå ett stadie där jag kan tänka mig att börja träna något som inte kräver en stor mängd hoppande och skuttande.

Så – på måndag kommer jag och en person jag känner att börja träna tillsammans, fast på varsitt håll. Hon hemma hos sig, jag hemma hos mig. Troligen olika saker, men det är mindre viktigt. Det som är viktigt är att det blir av, och att vi kan peppa varandra. Till att börja med kommer jag att träna pilates och/eller yoga. Jag känner ett behov av att stärka upp min korsett, och bättra på min hållning. På det viset kommer jag förhoppningsvis att hjälpa mig själv att inte ha så ont i nacken, axlarna och ibland även i armarna.

Men faktum är att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att börja träna kampsport. Det är så inte jag att det nästan är löjligt, men delvis därför vore det kul att utmana mig själv. Ett annat skäl är att träna fokus och att rikta energi. Det kanske låter flummigt, men den förmågan har man nytta av i många andra områden i livet, och det finns ingenting som är dåligt eller negativt med det. Sannolikheten att jag faktiskt kommer att börja träna kampsport är dock försvinnande liten.

Men det vore en kul utmaning. 🙂

 

2 Responses to PMS, MSM, mat, träning

  • Jag mådde skit när jag hade p-stav. Har haft dom i tre omgångar och mått dåligt varje gång:-/

    • Really? För mig har det fungerat superbra – fram tills jag bytte senaste gången. Den har inte alls funkat som den ska, vilket är otroligt irriterande. Framför allt eftersom det uppenbarligen är så svårt att behandla pms. 🙁