Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

En av fördelarna med att vara hyfsat klipsk och att ha ätit på ett visst sätt under en längre tid är att man lär sig att det kan krävas förändring, och att man inte heller är lika rädd för att göra förändringar. Jag upplever just nu att min viktminskning har stått väldigt still ett tag, och snudd på vänt och blivit viktuppgång. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men har ett par teorier.

Till att börja med har ju promenaderna med min hund kortats avsevärt på grund av hennes hälta. Jag är inte ett träningsfreak för fem öre, och jag rör inte på mig särskilt mycket överhuvudtaget. Promenaderna med henne har således varit min enda egentliga källa till motion/fysisk rörelse. Nu är det betydligt mindre, vilket märks på min kropp. Min plan var ju att jag skulle börja träna yoga, men det rann ut i sanden innan det ens hann börja.

Den andra förändringen som skett är att jag börjat äta kosttillskott. Medan jag å ena sidan tycker att jag märker en del skillnader så är dessa mest mentala. Min hjärna som hela tiden vill hitta förklaringar på varför jag viktnedgången tycks ha stannat av, undrar om den kan göra det av just kosttillskotten – men det känns på något sätt osannolikt. Om någon vet mer om det än jag, som trots allt inte har någon aning, får man gärna upplysa mig om hur sådant funkar.

Jag har inte alls varit såhär tidigare (vilket jag i alla fall för ögonblicket förklarar med att jag varit väldigt dålig i min bipolaritet under många år), men jag gillar verkligen den här undersökande och reflekterande delen hos mig själv just nu. Jag känner mig nästan lite experimentellt lagd – ungefär på samma sätt som jag gjorde när jag och mitt ex hade en lång period där vi hade väldigt mycket sex med syfte att ta reda på vad som hände om man tryckte här eller där på varandra, typ. Faktum är att jag senast igår tänkte att jag har lite samma attityd till min hund just nu också, med tanke på hennes hälta.

En undersökande Malinka. 🙂

Back on track, then.

Jag upplever som sagt var att viktnedgången har stannat av, vilket är rätt frustrerande och irriterande. Eftersom de enda egentliga förändringar jag gjort på senaste är just mängden fysisk rörelse, så inser jag ju att det är detta jag måste förändra igen. På ett sätt som inte belastar hundens leder på ett negativt sätt. Antingen får jag göra det genom att träna utan henne (typ yoga/pilates/whatever framför skärmen) eller… tja, att gå ut och röra mig utan henne kommer aldrig att hända, eftersom jag är otroligt bekväm av mig och tycker att det här med att gå ut och gå bara för att är helt bortkastat.

När det gäller kosttillskotten jag äter, så har jag börjat med flera stycken ungefär samtidigt (eftersom jag är otålig och vill ha förändring på en gång) vilket gör att det är svårt att utvärdera vilket som gör vad. Bortsett från det här med pms och mens som jag har skrivit om tidigare, har jag noterat ett par andra saker som jag gillar – men jag vet inte om det beror på MSM, Magnesium eller något annat. Bland annat handlar det om koncentrationsförmåga och förmåga att faktiskt läsa en hel bok bara sådär rakt av. Men också om förmågan att sätta upp ett mål och steg för steg börja arbeta sig mot det – och i det fall jag tänker på handlar det inte alls om vikt eller fysiskt mående, utan helt andra saker. Än så länge är det bara påbörjade projekt så jag kan inte säga att jag lyckats – än. Men jag har förhoppningar om att faktiskt göra det.

Sådär överlag är jag nog mest av allt nöjd med det faktum att jag lägger ner så oerhört mycket tid och energi på konceptet att må bra. Jag har ägnat så otroligt stor del av mitt liv på att inte må bra, och jag är så fruktansvärt trött på det. Att nå en nivå av må-bra-ig-het där jag känner att jag får ut tillräckligt av livet är mitt absolut främsta mål just nu och jag tar varenda möjlighet jag upplever som vettig för att nå dit.

Det jag för ögonblicket upplever kan vara aningens frustrerande, och jag vet inte om det har att göra med dålig karaktär eller om det är rent kemiska/fysiska näringsbrister som gör det, är min oförmåga att exempelvis få arslet ur och börja träna här hemma. Jag har förmågan – jag har gjort det förut, men det är väldigt många år sedan. Min misstanke är (återigen) att det är min bipolaritet som ställer till det för mig genom att graden av den oerhört djupa depression jag levt med under väldigt många år, gjort mig extremt passiv. Om det är fallet känns det som att det enda jag kan göra är att dels planera, men framför allt vänta på att alla kosttillskott ska kicka in ordentligt så att så många obalanser och brister som möjligt i kroppen ska balanseras upp, och att jag på det viset ska få ordning på handlingskraft och så vidare. För den som inte levt såsom jag har gjort föreställer jag mig att det är svårt att greppa hur svårt det är att få ordning på den här problematiken. Det är liksom inte bara att ta sig i kragen, att rycka upp sig, att bara göra, och så vidare.

Så medan ni tuggar i er den informationen, ägnar jag mig åt att fundera vidare över anpassning och effekter. 🙂

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •