Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Det här är något som finns lite överallt; det spelar inte så stor roll vad det handlar om. När en gruppering samlar sig om en sanning och gör denna sanning till absolut, uppstår en ovilja och oförmåga att acceptera att andra har sin egen sanning, och att den egna sanningen inte är vare sig mer eller mindre sann eller osann på grund av detta. Hela konceptet är i min värld väldigt obehaglig.

I just det här fallet tänker jag på det jag läser i olika grupper på Facebook just nu som handlar om socker och cancer. Det som står nedanför är en rad tankar som slåss i mitt huvud just nu.

Herregud, vad det finns många saker jag kan relatera just det här till – forskning versus egen (empirisk) erfarenhet. Jag är väldigt skeptisk av naturen, och har oerhört svårt att acceptera att någon annan ska berätta för mig vad jag ska tycka, tänka, tro på och så vidare. Nu har jag en del andliga saker jag tror på ändå, men inte för att jag fått för mig det, utan på grund av egen erfarenhet. Och det är ungefär samma sak när det gäller i princip vad som helst. Empirisk och personlig erfarenhet slår det mesta på fingrarna, kan jag tycka.

——-

Jag är rätt ointresserad av varför mina föräldrar fick cancer och dog. De fick cancer och dog. Däremot kan det vara intressant för min egen del att veta att socker kan ha en negativ inverkan på mina framtida chanser att få cancer. Men det är ingenting jag har lust att få skrivet på näsan – det är sådant jag vill läsa och ta till mig i den grad jag behagar, och göra det jag har lust med.

——-

Som i många andra branscher verkar det som att den värld som är fylld av LCHF, biohacking, diverse kosttillskott – och för den delen, alla andra olika sätt att äta på, samt läkemedelsindustrin, ligger i krig om än det ena, än det andra. Just nu verkar det vara socker.

Jag blir lite trött på sånt här. Framför allt blir jag extremt trött på rörelser som samlar sig om en tro som om det vore den absolut enda sanning som finns. Det blir väldigt sektliknande för mig, och jag tycker att det är oerhört obehagligt. Det spelar liksom ingen roll vad det handlar om. Det kan lika gärna handla om religion som hundar som socker som ateism som humanism som rasism som… Vad det än är, blir den där sanningen så absolut att man inte verkar kunna se eller acceptera andra perspektiv.

Det som också är lite obehagligt är att det är de som är mest högljudda som är mest övertygade om sin sanning. I de grupper jag är med i på Facebook ser jag lite olika typer av kommentarer i olika trådar. En väldigt tydlig sort är de som berömmer trådstartaren och inte verkar tänka själva. Jag kan förstå att man köper en del saker – det gör jag med. Framför allt kan jag förstå det när det man köper är nytt för en själv och man får en aha-upplevelse.

Det jag däremot inte förstår är hur man därefter slutar tänka, slutar vara kritisk även mot det man precis har köpt och det som kommer därefter. Jag läste senast idag ett blogginlägg av Martina Johansson där hon skriver att man hela tiden måste utvärdera och se vad som funkar. Fungerar det inte – ändra. Det här tycker jag är så extremt viktigt, oavsett om det gäller biohacking, “bara” LCHF eller nåt annat man äter, politiska åsikter eller något annat.

Jag tror att den poäng jag har med det här inlägget är ungefär som så;

Acceptera att andra människor inte tycker eller tänker som du eller jag. Det ena behöver inte vara fel bara för att det andra är rätt för dig eller mig. När det handlar om socker är jag helt med på att det borde förbjudas helt och utplånas från jordens yta, typ. Men det betyder inte att jag anser mig ha rätt att håna eller förtrycka den som inte tycker som jag. Jag har inte heller något behov av att skyffla in mig i en gruppering med samma åsikter som jag och grotta in mig i den tankevärlden.

Men – å andra sidan. Med utgångspunkt från mitt eget sätt att tänka har jag inte heller rätten att se ner på någon annan för att han eller hon gör det.

Däremot vore det himla trevligt med en, överlag, mindre nedlåtande attityd mot de som inte är av samma åsikt eller övertygelse.

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •