Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

För någon dag sen eller så såg jag första reklamen på Facebook från butiker som redan börjar sälja semlor. Semlor är en av de saker jag drogat mest på när det gäller mitt sockermissbruk. I sommar är det tre år sen jag började äta LCHF, och varje semmelsäsong har jag åkt dit på det och ätit absurda mängder semlor. Den här gången känns det annorlunda, och jag insåg just att det påminner om andra tillfällen i mitt liv där jag varit med om ungefär samma fenomen.

Jag har väldigt lätt att bli beroende av saker, och det spelar inte så stor roll vad det är. När jag var runt tjugo och köpte min första dator och skaffade mitt första Internet, blev jag snabbt Internetberoende. Jag har varit beroende av ICQ (chatprogram, föregångare till Twitter, typ, om nån minns?), online rollspel, och ett tag var jag nära att bli beroende av Twitter.

Jag är en sån där antingen-eller-person. Antingen gör jag något till 1 000 000 000%, eller så låter jag bli. Jag har svårt att göra saker i ”lagom” mängd.

Som tonåring drack jag väldigt mycket alkohol. Jag har vänner som var bekymrade över huruvida jag skulle bli alkoholist eller inte. I samband med det gjorde jag en hel del korkade saker. Någonstans – också när jag var runt tjugo, slutade jag dricka så ofta som jag gjort innan, men blev fortfarande väldigt full när jag väl drack.

Idag dricker jag inte alkohol alls, av flera skäl. Dels tycker jag inte att det smakar gott, dels tycker jag inte om förlusten av kontroll, dels har jag fortfarande väldigt starka minnen av den fruktansvärda huvudvärk jag fick på den senaste fest jag var där jag drack. Den var så vidrig att jag åkte hem och aldrig drack på fest igen efter det.

När det gäller semlorna, och anledningen till det här inlägget, är jag lite fascinerad över den tanke som dök upp alldeles nyss. Jag har som sagt var sett att det börjat säljas semlor och normalt sett skulle jag ha rusat till affären och redan ätit minst fyra semlor. Men faktum är att jag känner att jag inte behöver semlor för att må bra.

Jag kan inte låta bli att bli en aning fascinerad över det här. Först julen och att jag lyckades undvika pepparkaksdeg. Och så nu – semlor, och jag har inte ens behov av det. Hur tusan går det till? Vad i skallen är det som gör att jag aktivt kan välja att låta bli?

Men det är lite som med ICQ. Jag minns det väldigt väl. Jag var så otroligt beroende av det, och en vacker dag tänkte jag att NEJ. No more. När jag sitter vid min dator och gör saker vill jag inte bli störd av allt plingande (ni minns väl det fåniga ljudet ICQ hade när man fick meddelanden?). Där och då slutade jag att använda ICQ på det sätt jag gjort tidigare. Samma sak med Twitter, fast många år senare. Jag var ganska fast i det ett tag, men sen kände jag mig bara störd och irriterad över att inte få något gjort.

Och även om det inte är exakt samma sak när det gäller pepparkaksdeg och semlor, så är tanken på något sätt densamma. Det är rätt vilsamt att inte känna det där extrema begäret efter något. Att inte behöva gå in på ICA, stå i kassan och skämmas, hela tiden gå till en annan kassörska än sist, för att de inte ska tänka fula saker om en. Att inte gå hem och proppa i sig utan att knappt känna smaken för att det går så fort.

Jag hyser stor tillförsikt om att klara mig igenom den här semmelsäsongen utan felsteg. Det känns skönt att vara så säker på det här med att mejerier är helt borta ur bilden, eftersom det på ett väldigt effektivt sätt gör att jag aktivt kan välja att inte äta semlor utan att tycka att det är jobbigt – jag har ju redan valt.