Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Jag har ju berättat att jag stått på en viktplatå hur länge som helst. Det är verkligen flera månader vid det här laget. Det är ju rätt tradigt om ett av ens mål med att äta LCHF är att tappa i vikt. Därför har jag allt eftersom börjat inse att jag kanske måste ändra strategi och sätt att äta för att ta mig vidare när det gäller just min vikt.

För att kicka igång viktnedgången igen började jag faktiskt fundera på att ge mig in i en äggfasta igen, trots att jag egentligen inte tycker att det är en jättebra idé för mig. För mig som har missbrukat framför allt socker, men också mat, känns det både dumt och onödigt att stressa kroppen mer än nödvändigt när det handlar om just mat. Men – jag har funderat, och jag har varit väldigt nära att ta ett beslut om en äggfasta på kanske fem dagar.

Tills jag läste ett blogginlägg av Martina Johansson idag (igår, beroende på hur man räknar tiden).

Redan i april/maj eller så, förra året, beslöt jag mig för att inte äggfasta igen (tills nu). Jag läste Anna Halléns blogg om just äggfasta, och övertygades av hennes argument om stress för kroppen och så vidare. Nu när jag läste Martina Johanssons inlägg påmindes jag om det, och insåg att näh, det blir ingen äggfasta för mig. Det är bara dumt och onödigt, för min kropp behöver inte utsättas för mer stress än jag redan har misshandlat den med – under många, många år. Den behöver lugn och ro, samt energi.

Vilket är varför det var så oerhört intressant att läsa Martinas inlägg. För att inte tala om hur intressant det var att läsa hennes svar på min kommentar. Hon tipsade mig om ett annat inlägg om leptinresistens, och det som är så otroligt intressant med det är att det till rätt stor del motsvarar saker jag har funderat på själv.

En normal dag ser ut ungefär såhär för mig; fett-te till frukost (bara), en relativt stor portion mat till lunch, kanske 5 timmar senare, samt fett-te till kvällsmat, kanske 5-6 timmar senare igen. Antalet timmar emellan måltiderna kan variera ganska kraftigt – ibland är det 4 timmar, ibland är det 7 timmar. Det beror oftast på om jag kommer ihåg att jag bör äta innan jag går ut med hunden eller inte.

I perioder drabbas jag av ganska kraftig matkoma. Vill säga; jag äter, sen slocknar jag. Pang bom krasch, precis där jag sitter/är. Tur för mig att jag bor ensam med djuren, eftersom det förmodligen ser väldigt fånigt ut. Det här är ingenting jag eftersträvar på något som helst vis, utan det stör mig rätt mycket. Jag har ägnat en hel del tid åt att fundera på varför det blir så, och min egen teori är att det beror på att jag har för lite energi i kroppen innan, och att jag därför kraschar när jag äter en stor portion mat.

Därför är fortsättningen på min teori att jag förmodligen skulle må bättre av att äta faktisk mat oftare, och kanske rentav börja tidigare på dagen. Enligt Martinas inlägg om leptinresistens bör man äta det största målet med mest protein på morgonen, max 30 minuter efter att man klivit upp. Detta kommer att bli min största utmaning, för jag har svårt att äta ordentligt så snart efter att jag vaknat. Det förtar dock inte det faktum att jag tror att det ligger någonting i att lägga grunden för hunger, sug och så vidare, redan på morgonen.

Nämligen så noterade jag för bara en stund sen, att jag har en tendens att överäta nu också. Jag gjorde en större mängd mat (det borde ha räckt till minst två, max fyra portioner, beroende på hur mycket man äter). Min plan var att dela det på två och äta den andra halvan i morgon när jag vaknat.

Så blev det inte.

Näh, för jag åt först den portion jag tänkt äta. Det var rätt gott, och jag kände mig förvisso inte hungrig, men… det var gott. Jag åt upp resten, när jag ändå höll på. Och det ska tilläggas att jag redan har ätit ett mål mat tidigare idag.

Så min nya strategi är att framför allt, till att börja med, börja äta någonting med stadigt till frukost. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det, eftersom jag inte kan äta mejerier, och inte tycker att jag har råd att köpa andra, dyra grejer. Jag får fundera på det.

Det ska bli otroligt intressant att se om jag tycker mig se någon förändring. Dels vill jag ju att viktnedgången kickar igång igen, men det vore också trevligt att få lite mer energi. Det är nog den enda nackdelen jag upplevt med LCHF – att jag ofta är trött och väldigt seg. Det finns förvisso andra anledningar till det (bipolaritet, sömnstörning med mera), men ändå. Ibland känner jag mig nästan sjuk, och då äter jag oftast mat två gånger de dagarna. Så mer mat ger uppenbarligen mer energi.

Jag ska ägna några dagar åt att fundera på hur tusan jag ska bära mig åt för att lösa det här rent praktiskt. Nu, den här månaden har jag ju så fruktansvärt dåligt med pengar eftersom jag investerat så mycket i det ytligaste jag kan tänka mig – smink. 😀 Men – det löser sig, tänker jag. Det viktigaste är att jag mår bra och känner mig glad – och det gör mig glad att sminka mig, och att dessutom äta så bra jag har råd med. ♥