Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Om det är något jag har problem med i mitt liv är det att skapa och bibehålla balans. Det är ju därför jag också lever med bipolär sjukdom. Den här balansen kan gälla precis vad som helst, och jag är i väldigt hög grad en antingen-eller-person. Just nu, under en period, har jag noterat detta bland annat när det gäller mat.

Oavsett vilket utlopp man har för sitt missbruk, finns det ju en anledning till att man missbrukar. På samma sätt som det oftast finns en anledning till varför man utvecklar bipolär sjukdom. För mig handlar det – förmodligen som för de flesta andra, om svårigheter att hantera mina känslor. Just nu har jag en period när jag genomgår en ganska hardcore självrannsakan med lika mycket hardcore självinsikt om mig själv, hur jag formats av min bakgrund och mina tidiga familjerelationer och så vidare. Det är inte särskilt jobbigt, om man tänker sig bipolar-wise, men det kräver tankearbete in absurdum.

Jag skrev om det här i min bipolärblogg för några dagar sen. Nämligen så är det så att när jag har såna här perioder har jag en tendens att glömma bort att ta mina mediciner. Det var inte förrän igår jag insåg att det även gäller mitt matintag. De senaste kanske två veckorna har jag… jag ska inte säga slarvat, för det beror på vad man lägger för betydelse i det. Men jag har druckit mer fett-te än ätit mat, om man säger så. Det har gått längre mellan måltiderna, och på det stora hela har jag inte haft lust att varken laga mat eller äta.

Även om det inte är ultimat på något som helst vis, så tänker jag att det får vara så just nu. Hellre det än att jag inte äter alls, eller att jag börjar stoppa i mig socker. Det vore katastrof. Men för en gångs skull så känner jag att jag vill känna, jag vill gå igenom det här, för jag vill lära mig att hantera de känslor som gör sig påminda just nu. Och om det innebär att mitt ätande hamnar lite på sniskan under en period får det vara så. Det går åt såna absurda mängder energi åt att fundera på allt det här att det inte är ett dugg konstigt att vissa saker faller bort.

Att skapa och bibehålla någon slags balans i mitt liv är det jag har svårast för. Är det inte det ena, är det det andra som tippar åt något håll. Jag har haft ett längre tag när jag har haft hyfsad balans, men nu när det dök upp saker att fundera över och utvecklas omkring så är det en mängd schavande som krävs innan jag lyckas skapa någon slags balans igen.

Men jag tänker faktiskt vara snäll mot mig själv och tycka att det är ok. Det kommer att bli bra i slutänden, och så länge jag inte faller ner i sockersmeten igen är jag ändå rätt nöjd.

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •