Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Efter lång tid på en tråkig platå, tror jag att jag har kommit igång med viktminskningen igen. Det har stått helt still skitlänge – i flera månader, verkligen. Jag har nämnt tidigare att jag haft väldigt mycket att tänka på, och det har jag fortfarande – men tydligen så verkar jag ha gjort något rätt eftersom kroppen är villig att släppa ifrån sig vikt igen.

Det är ingen som helst skillnad på det jag äter. Har inte gjort några förändringar, utan det är fortfarande fett-te till frukost, mat till lunch och fett-te igen till kvällsmat – om jag inte är väldigt hungrig, då äter jag mat en gång till.

Även om jag ibland tycker att det är tröttsamt att det tar så lång tid att gå ner alla de kilon jag vill gå ner (och tro mig, de är många), så måste jag ändå säga att det kanske är bra att stå still i vikt ibland. Om inte annat för att skallen ska hinna med och anpassa sig till det nya. Det ger onekligen möjlighet att börja skapa sig en ny självbild, vilket är vad jag har sysslat med rätt hardcore ett tag.

När man kan börja tycka om det man ser i spegeln, liksom. Bara det är värt massor.

Och vet ni vad? Vet ni vad jag gjorde idag? Herregud, jag höll på att svimma i ren förskräckelse. Jag har tränat ett yogapass till. Tredje, nu i år. 😀 Känner man mig vet man att det är rätt starkt jobbat, faktiskt. Det andra passet inom loppet av bara några dagar. Och jag planerar att göra om det – regelbundet. Det finns många skäl till det. Jag är inte den typen av person som gillar att konditionsträna – jag går med min hund, det får räcka.

Däremot är jag väldigt stel i kroppen. Yoga (och pilates, för den delen) är fantastiskt att använda sig av om och när man vill mjuka upp kroppen. När jag var tonåring dansade jag bland annat jazz ett tag, och den uppvärmning man gör där påminner en del om de här träningsformerna. Mer smidighet, styrka och fokus än kondition.

Passar mig perfekt.

Så om allt går som jag tänkt och planerat, kommer jag att träna yoga/pilates minst tre gånger i veckan. Helst skulle jag vilja göra det varje dag, men – ett steg i taget. Ett annat skäl att träna på just det här sättet är att också tona kroppen en aning. Med så mycket övervikt jag (fortfarande) har, känns det som en bra idé att satsa på en träningsform som är bekväm och fokuserar på form och styrka på det här viset.

Jag är så jävla nöjd!

Jag är verkligen så sjukt jävla nöjd med det här så det är nästan löjligt åt det. Jag hoppas verkligen att jag lyckas få igång det här så att det blir en rutin, för jag vill det så gärna. Men det känns som att fler och fler saker faller tillrätta nu, både med bipolaritet, bättre förmåga att hantera känslor (och därmed även ätande), och en hel rad andra saker, och då kan jag inte känna annat än att jag är så vansinnigt nöjd.

Annat jag är sådär löjligt nöjd med just nu är att jag har kylen proppfull med grönsaker. Jag är ju med i food2change, och de senaste veckornas matkassar har innehållit en hel del blomkål och broccoli – vilket är perfekt, eftersom jag älskar båda. Jag stod senast häromnatten och kokade tre blomkålshuvuden och mixade ner till mos (det är skrivet med stor överdrift, för det påminner mer om kräm – jag använder ju inte andra mejerier än smör). Salt, svartpeppar, vitlök och en rejält tilltagen bit smör i moset/krämen. Jättegott! 🙂

Jag är så jävla asnöjdast!!! ♥

Jag uppskattar så otroligt när min viktresa kickar igång igen, och när jag överlag, på det stora hela, mår bra på det här viset.

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •