Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Den 2 juli 2015 började jag äta LCHF. En nyck, faktiskt. Jag hade blivit rekommenderad det ett flertal gånger men inte börjat av diverse olika anledningar. Jag hade väntat i flera år på att få en gastric bypass, men på grund av att jag enligt läkarna har stora andningsuppehåll när jag sover och inte klarar av att använda de hjälpmedel jag erbjudits (är minnessvag och minns inte vad det heter just nu) så drog det ut på tiden. Jag blev mer och mer irriterad och en vacker dag beslöt jag mig för att ta saken i egna händer.

Så jag började min bana med LCHF genom att vispa 5dl grädde och äta färska jordgubbar till. Hur gott som helst.

Under kommande cirka ett och ett halvt år gick det upp och ner. Jag klarade inte riktigt av trycket, utan föll för först chokladbollar. Pepparkaksdeg. Semlor. Efter det tror jag att jag klarade mig nåt halvår. Men så blev min pappa sjukare och sjukare i cancer. Jag gav efter. Åt fortfarande bra mat, men kunde inte riktigt hålla mig från chokladbollarna, semlorna och så vidare. Pappa dog. Jag fortsatte låtsas som att jag åt vettigt – och det gjorde jag ju, delvis. Förutom det onyttiga.

Så fick jag för mig att fylla år igen, för ett år sen. Och jag tänkte att näh, nu jävlar. Nu får det vara nog. Jag visste att jag hade gått upp igen – det märktes på kläderna, om inte annat. Så jag tänkte att nu jäklar krävs det förändring, för annars går det käpprätt åt helvete.

Så jag tillät mig att fylla år och äta en massa skräp. Och som jag åt skräp. Bullar och en massa annat som mina gäster hade bakat och tagit med sig. Jag och en av mina bästa vänner som stannade kvar längst på kvällen proppade i oss det mesta som fanns kvar.

Dagen efter var jag rätt fed up, faktiskt, men stoppade i vilket fall i mig den allra, allra sista smulan av bullarna.

Ja, ni känner säkert igen er. Helt sjukt, helt jävla hopplöst. Men jag visste i alla fall att det var sista gången, och det var det också.

Idag har jag fyllt år – igen. Ett år äldre, ett år klokare (förhoppningsvis). Jag har tillbringat ett helt år i någon slags tillfrisknad, där jag inte ätit socker.

Eller, jo. Vid några tillfällen har jag nog ätit socker. Senast idag, faktiskt. Jag har ingen annan ursäkt eller förklaring, annat än att det är socker på ett sätt jag inte triggats av. Vid några tillfällen har jag ätit färsk mango, jag har tuggat tuggummi, och idag åt jag några bitar ananas till efterrätt (blev bjuden på födelsedagslunch).

Men bortsett från detta – inget socker. Mina allra, allra största droger har jag inte ätit på flera år. Glass och choklad. Chokladbollar har jag ätit, men det är över ett år sen. Semlor och pepparkaksdeg likaså – över ett år sen.

Jag är oerhört glad och tacksam över min självinsikt att jag inte kan äta mejerier. Eller jo – om jag blir bjuden på tzatziki kan jag äta det som bjuds, men jag kan inte göra tzatziki hemma. Grädde, craime fraiche, mjölk och liknande kan jag inte äta alls.

Så för att fira mig själv och mitt friska förhållningssätt till mat, min väg till ett hälsosamt leverne, samt min födelsedag (som jag firat nu igen!), tänker jag köpa mig skitdyrt smink. Snacka om flärd – men jag tycker verkligen att jag förtjänar det. Herregud! Dessutom vill jag verkligen, verkligen ha det. Jag har dreglat över det jättelänge, och när jag har varit (nästan) sockerfri ett helt år är jag fan värd det.

Yay mig! 😀

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •