Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Det går att knarka på i princip vad som helst. Tro mig. Innan jag började äta LCHF hade jag en period när jag faktiskt lyckades sluta äta både choklad och glass. Men då åt jag äpplen i stället. Och jag menar inte nåt äpple då och då, utan jag tryckte i mig minst ett och ett halvt kilo äpplen – om dagen. Det gick liksom inte att sluta äta äpplen. Herregud.

Jag har skött mig himla bra det senaste året, faktiskt, när det gäller socker. Ni som läser här hyfsat regelbundet vet att jag har ätit mango vid några tillfällen, men bortsett från det (tror jag) har jag inte ätit socker.

Beroende lite på vem man lyssnar på ges man oerhört skilda åsikter om hur man ska tänka och bära sig åt när det handlar om frukt och bär. Enligt vissa ska man hålla sig så långt ifrån det som möjligt, eller i alla fall somliga frukter och bär, medan andra menar att det finns näring och annat i frukt och bär som vi behöver, och att det i stället är bra att äta detta (i måttliga mängder, såklart).

För min egen del tror jag faktiskt att det är bra att äta både frukt och bär. Faktiskt. Också för min egen del; framför allt frukt är något jag har väldigt svårt att ha självkontroll inför. Därför väljer jag aktivt att inte köpa frukt.

För någon vecka sedan fick jag hem en påse äpplen, och lyckades låta den ligga tills de blev dåliga och jag slängde dem. Det lyckades jag med av två skäl; jag öppnade inte påsen, och jag var inte hungrig när jag tittade på dem.

I förrgår fick jag hem (via food2change, alltså) några päron. De är slut nu, kan jag säga (åt dem när jag varit hungrig). Och det säger mig att jag gör rätt i att inte köpa hem frukt, för jag har så otroligt svårt att begränsa mig när jag väl har tillåtit mig att äta en – oavsett vad det är. Köper jag hem vindruvor äter jag nonstop tills de är slut.

Det spelar liksom ingen roll vad det är – jag äter och äter och äter och äter…

Av någon anledning – och jag vet faktiskt inte varför, har jag betydligt lättare att kontrollera mig när det handlar om bär. Speciellt om de är frysta. Jag tror att det kanske måste vara så att det behöver vara lite jobbigt att ta fram och göra i ordning. Ett äpple är det bara att äta, och så var det klart. Frysta bär måste tas fram u frysen, portioneras och eventuellt tinas, innan de är ätbara. Det gör att det blir lite småjobbigt, och så drar jag mig för att faktiskt göra det – alltså är det mer lätthanterligt.

Nu är det ju snart sommar, och risken att jag kommer att köpa hem jordgubbar är rätt stor. Eller.. risk och risk.. risk, möjlighet, chans, whatever. Gott är det, i alla fall. 🙂 Men färska bär går åt snabbare än frysta – av samma skäl som äpplen eller annan frukt. Det är lätt att ta fram och bara stoppa in i munnen, tugga och svälja.

Instant gratification.

Det här är faktiskt någonting jag ska försöka ägna lite tid åt att fundera på. Nog för att LCHF är det sätt att äta som fungerat och fungerar bäst för mig, men kanske att jag ska tillåta mig att tänka att jag ska äta hälsosamt. Min tanke är LCHF + framför allt bär. Nu menar inte jag att jag tänker börja vräka i mig, utan bara att jag (eventuellt) tänker tillåta mig att äta bär i större utsträckning än jag gör nu (vilket är i princip inte alls). Att återgå till pasta, ris, potatis, bröd och så vidare – det finns inte ens på världskartan. Men när jag nu har klarat av att äta strikt LCHF i drygt ett år, samt LCHF (-ish) under ett par år innan det, torde jag våga experimentera såpass att jag kan säga att jag vill äta hälsosamt.

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •