Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Under hela tiden sen jag började äta LCHF och så sakteliga också börjat gå ner i vikt, verkar jag ha tendensen att först minska i omfång i de yttre delarna av kroppen. Exempelvis mina händer. Nu har jag under nästan ett års tid känt som att jag stått mer eller mindre still när det gäller just viktnedgången, men alldeles nyss upptäckte jag något kul.

När jag var yngre, långt innan jag insjuknade sådär rejält i min bipolära sjukdom, hade jag alltid minst tre ringar på varje hand. När jag blev sådär riktigt bipolär av mig hade jag redan börjat gå upp lite mer i vikt än jag var medveten om, och ringarna åkte av för att det helt enkelt blev obekvämt. De blev för små. Därefter har jag knappt använt ringar överhuvudtaget. Jag har inte haft råd att köpa nya, och jag har uppenbarligen inte kunnat ha de ringar jag redan har.

För nåt år sen testade jag att prova mina ringar, bara för att se om det hade hänt något. Och tro på fan – jag kunde faktiskt ha flera stycken. Jag ärvde dessutom min pappas asflådiga egendesignade klackring i silver, och kunde ha den på vänster ringfinger. Sedan dess har jag använt ringar när jag vill känna mig lite extra snygg. Vilka ringar jag kan ha på vilka fingrar är lite beroende på dagsformen.

Igår tog jag på mig en hög ringar. Några av dem är för stora på somliga fingrar och aningens för små på andra. Väldigt knepigt och klurigt.

Idag tog jag på mig ringar igen. Och höll på att smälla av. En ring jag köpte på Tradera förra hösten har jag kunnat ha på vänster lillfinger. Under året har jag börjat kunna få ner den halvvägs på ringfingret.

Idag fick jag på den på ringfingret – sådär på riktigt. Efter ett tag satt den lite tight – men det gick att få av den utan större problem.

Och pappas flådiga klackring fick jag på mig på höger ringfinger. Den kom knappt ner över yttersta fingerleden från början. Och andra ringar börjar bli för stora, oavsett vilket finger jag sätter dem på.

Så fan – det händer grejer. Jag hade inte riktigt förväntat mig det, måste jag erkänna. Något annat jag också upptäckte idag var att mitt bälte jag hänger mina lösa fickor på, äntligen börjar sitta lösare igen. Jag tog in det i midjan för några månader sen, men den här vidriga värmen vi haft i sommar gjorde att jag svällde upp i tamejfan hela kroppen, så det har suttit rätt tight ett tag.

Men nu känner jag mig lite glad, helt plötsligt. ♥

 

  • 4
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •