Sonya Malinka Persson
 

Jag har levt med ett tungt sockermissbruk i hela mitt liv. Sedan mars 2017 lever jag sockerfritt med strikt LCHF som grund.

 

Följ mig här på bloggen i min resa mot ett hälsosamt liv.

Arkiv
Kategorier

Jag har en längre tid inte brytt mig särdeles om vad jag äter. Med det menar jag att maten inte är så viktig för mig längre. Jag äter för att jag behöver få i mig mat – ingen annan anledning. Det är ju kul om det är gott, men jag lägger ingen vikt vid att äta supergott. Jag har ju berättat att jag upplever att jag stått still rätt länge, att det inte har hänt något med viktnedgången.

Idag blev jag överbevisad om att jag haft fel. Det har visst hänt grejer, även om jag kanske inte tänkt på dem nämnvärt.

Jag håller på att rensa bort en del skräp i lägenheten, och bland annat gick jag igenom botten av tvättkorgen där det alltid, av någon anledning, hamnar allt det som inte känns så viktigt att tvätta just den här gången. Där hittade jag en gammal bh jag inte visste att jag hade, samt ett par byxor jag sydde för något år sen men som såg förjävliga ut på då.

Det var länge sen jag kunde ha någon av mina gamla bh’ar, men tro på fan – jag kan faktiskt ha den här! Dessutom är den hel (till skillnad från hur bh’ar har en tendens att bli; med bygeln som sticker ut på ena eller andra stället) och snygg. Vilket innebär att jag i praktiken har ytterligare en bh! Yay mig! ♥

Byxorna sydde jag efter ett mönster jag tycker är väldigt snyggt på bild. Men som sagt var; för ett år sen satt de så sjukt tight upptill och det enda jag kunde tänka var NEJNEJNEJNEJNEJ!!! Huvaligen. Men nu kunde jag faktiskt ha dem, de såg hyfsade ut, och jag tänkte YES! Nu råkar jag ogilla just det tyget de här är sydda i, men jag har ju annat tyg och kan sy flera par.

I ärlighetens namn; jag är inte heller helt blind även om jag har svårt att se på mig själv att jag tappar i vikt. Det är ju det där med ringarna, förstås, som jag har skrivit om. Men faktum är också att när jag varit ute med hunden och ser min spegelbild i porten när vi är på väg in, så ser jag även där att hela jag är betydligt mindre än jag var förut.

Sen är det ju också alltid roligt när en av mina bästa vänner som jag inte träffar jätteofta och som dessutom påstår att hon är dålig på att se sådant, säger att det syns på mig att jag gått ner i vikt. Lägg till det väldigt ytliga saker såsom att jag helt plötsligt trivs skitbra i rött nagellack och röd make up i ansiktet, så känner jag mig på det stora hela, helt plötsligt, skitsnygg.

Och det, gott folk, är ingenting jag är bortskämd med. Så jag kan inte låta bli att njuta lite extra av just det. Och tro mig, det är lustigt vilka småsaker som exempelvis rätt röd nyans på nagellacket får en att helt plötsligt känna sig helt annorlunda.

Jag har fortfarande inte vägt mig sen april förra (!) året, men jag skiter i antalet kilon. De är uppenbarligen färre än för ett år sen, och det är gott nog för mig. Det som är intressant är hur jag känner mig – och hur jag trivs med hur jag ser ut.

 

  • 9
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •